Lunginflammation, jaha

Den finaste onsdagen hos Tuva blev på kvällen förbytt till en av de värsta sjukresorna i Loves historia.
En märklig feberfrossa infann sig med symptom som vit hud, lila läppar och en hemsk frossa.
På torsdagen blev det värre och jag ringde vårdcentralen som hjälpte mig med en tid på barnkl till kl ett.
Väl där va Love vid gott mod efter att haft liknande feberfrossa på morgonen som nu va över. Han lekte i den fina segelbåten medans vi väntade på doktor, provtagning och undersökningar.
Inne i provtagningsrummet hittade han ännu fler kul leksaker så det va lätt att glömma att vi va på ett ställe som man egentligen inte vill vara på.
Alla undersökningar gick såååå bra och jag är väldigt stolt över Love som mer än gärna sträckte fram sitt lilla finger för att ta ett blodprov, han vände örat mot doktorn så hon kunde kika och han öppnade munnen och sa "aaaaaa", han drog även upp tröjan så att hon kunde lyssna på hjärta och lunga.
Inga prov visade då på något annat än ett virus så vi fick åka hem efter ca 2 timmars undersökning.

Det tog dock bara ett par timmar innan läkaren ringde och sa att hans "vita blodplättar" inte såg så bra ut och att det då kunde tyda på något bakteriellt, sannolikt lunginflammation. Ärligt talat så har jag dålig koll på vad allt betyder som doktorn pratar om, mitt fokus har varit 100% att prata med Love, förberad honom inför nästa steg. Det innebär att jag förlitat mig helt på deras kompetens och att de informerar mig om det som är viktigt.
Vi blev ombedda att komma igen dagen efter, fredag för nya prover. Vi hann dock bara in innan Love fick ett feberanfall på barnkl och vi blev direkt inskrivna på barnavdelningen för ytterligare provtagning.
Fredagen var den mest intensiva dagen på länge. Efter inskrivningen kom dom och tog blodprov, syresättningsprov (som inte va så bra) lyssna på honom IGEN. Vi fick lunch men Love ville inte äta så han fick en god glass av Anne-May istället.
Vi tog en liten tur i den korridor vi bodde på, då vi inte fick röra oss utanför de "orange" dörrarna. Love hittade direkt tågbanan, en dumper, lego, traktor och allt skulle med in på rummet. Jag fick även hjälp att hitta en DVD med Nicke Nyfiken som just nu är Loves favorit.
Det blev filmtajm och glass med dumpern i sängen.
Efter ett tag blev det då dags att åka hiss till röntgen och då hade vi pratat om röntgen maskinen ett tag innan, det blev nog i alla fall en mindre chock för honom att kliva in detta stora rum med massa gubbar bakom ett glasfönster. Lite fråt men med råttan i handen och en liten godismuta la han sig på sängen.
Så kom då det värsta momentet på hela dagen, det som i efterhand satt spår i mig. Vi skulle sätta nål i armen för att få medicinen iv (intravenöst) eftersom doktorn ansåg att Love behövde få en skjuts åt rätt håll, dvs medicin direkt in i blodet.
Love och jag hade i ca en timme innan gjort samma sak på dockan men Love va skeptisk. Till slut tog han dockan i sin famn och sa "mamma, love snart sticka armen, SEN GLASSEN" min gullunge. Så glad i hågen stiger vi in i ett annat rum där det står tre sköterskor uppradade. Att ta bort EMPLA plåstren (som bedövat) var inga problem däremot hade inte plåstret bedövat som det skulle så när nålens kulle in så fick jag höra det värsta skriket någonsin från Love, han ropa på mamma, vill inte... det gjorde så ont i mig att jag trodde jag skulle dö.
Efter några stickningar insåg man att Love va för stark så beslut togs om "bedövning/avslappning" via spruta i rumpan. Det tog tio minuter sen va han hög som värsta narkomanen, han svamla, fumlade och bara...va...
Det kändes som han skulle försvinna ifrån mig, jag blev så rädd.
Tyvärr gick det inte att sätta nål på Love för hans kärl sprack, däremot märkte han inget under tiden de försökte denna gång i den andra armen.

Under Loves drogade tillstånd blev det skiftbyte, Niklas tog över ett par timmar så jag fick åka hem och packa väskan för natten och pussa på vår dotter. Jag åkte till Hemmakväll och köpte smågodis och cola till mig och Love. Jag packade boken om nyckelpigan och en film med Rorri racerbil. Jag valde att åka tillbaks ganska snart eftersom Lily-Kate bara skrek hela tiden och mitt stressade huvud orkade inte det :-(
Jag tog mig tillbaks och myste med Love i sängen istället med godis och cola.

På lördag fick vi "permis" och det blev ett kärt återseende med lillasyster. Jag och lillan åkte på Tuvas födelsedagskalas och pappa Love åkte till McDonalds. Em/kvällen slutade dock med feberanfall igen för lilleman. Jag och lillan hade det däremot jättemysigt på kalaset, vi bjöds både på fika och middag med kvällsmys innan det va dags att åka hem för att sova.

På söndagen va det dags för återbesök...