Vilken vecka...

Min sista rubrik löd "Sjukstugan slut" tji fick jag. I Lördags styrde vi kosan mot Malmö för att i hemlighet fira Jens på hans 35-års dag. Lily-Kate fick följa med och som det mönsterbarn hon är sov hon heela kvällen. Love hade myspys med mos och Max på Verkö.
Bord var bokat på Johan P en super jyst restaurang som fokuserar på champagnedrinkar och skaldjur.
Jag drack champagne och vi alla fyra delade på det stora skaldjursfatet, hummer, räkor, kräftor, ostron, musslor med tillbehör. Kan verkligen rekomenderas.
MEN dagen efter blev lilla jag sjuk igen och måndag-tisdag följdes av tystnad för min del då jag helt tappade rösten.
Vi skulle firat Theos 1-årsdag men eftersom jag var sjuk blev det hemma för oss. Då det är mindre enkelt att "tala" med en 2-åring med teckenspråk så blev det lite si och så med dialogen. Love tyckte att han kunde vila i bebisens vagga och eftersom inte mamma sa nej så hoppade han upp.

Jag kände mig lite piggare på onsdagen och då skjutsade jag Love till Maja på verkö för dom skulle på utflykt- ÅKA BUSS. Jo jo han e lättroad och enligt Maja underhöll han hela bussen. När folk klev av ropade Love "hej då, syns imorn" he he.

Jag och lillan mötte upp Love och Maja i stan och lillan låg och myste i sin vagn som börjar bli lite varm...

...medans Love för första gången i sitt liv fick smaka Mc Donalds mamma bjöd på Nuggets och sepup = ketchup. Notera Loves långa hår som numer gör att de flesta frågar "vad heter flickan" så nu sa pappa klipp av det nu då.

Jag tog en chansning när vi ändå var i stan och Love var på sitt bästa humör. Parksalongen kunde ta en liten drop in och med godis och Rorri på DVD så var det enkel match.

Inga som helst protester, han tittade då och då på frisören och sa "snart är det klart" och hon bara skrattade.

Hon tyckte att Love hade ett svårt hår att klippa, det är så rakt. Jo det känner jag igen det är även mitt hår. Min gamla frisör vän Anna (som förövrigt fortfarande är den enda som kan klippa min lugg) har kämpat många timmar med min lugg för den perfekta finichen.

Det här e luuuugnt.

Jaha så var tiden inne, min kära kära vän Josefine ska börja jobba. Det kanske låter som hon ska dö eller nåt men hon har varit hemma med barnen i över 2 1/2 år och det betyder att hon även delat mycket av min tid, en väldigt speciell tid, tiden när barnen är små. En tid som aldrig, aldrig kommer tillbaks.

Vi bestämde träff i stan idag och jag ville även gratta lilla Theo i efterskott och när jag kom hem kände jag mig lite låg, en milstolpe är nåd.

I stan hann jag även köpa lite nya pyjamas till Love, bla denna underbara Tiger dress he he. Nu har vår lilleman strl 98/104.

Nu är min man hemma igen, Niklas åkte ju till Sholm i måndags men sitter nu säkert i fåtöljen igen med en Lingongrova i handen och tittar på hockey.

Nu är bloggandet över och jag ska överösa min Niklas med pussar och kill.

Imorn kommer farmor och farfar, håll utkik efter nya bilder.

Josefine, lycka till med jobbstarten, du är en vän värd sin vikt i guld, PUSS.