Jag tar över kommandot....igen.

Ja man ska inte ge lillfingret till de små då äter de upp handen.
Varannan dag ångest och irritation, varannadag stark och lycklig, NEJ tack. Alltid lycklig JA tack.
Detta vill säga, en vän till mig skrev på FB att "nu gäller ett schema för lilleman", dessutom pratade jag lite med min egen mamma när jag besökte henne vid minneslunden den 3 mars på hennes födelsedag.
Nja min mamma kanske inte va den bästa bebismamman men hon hade alltid goda råd att ge.
Ja så jag bestämde mig att återigen ta tillbaks makten över barnen (låter lite psyko kanske).
För en tid sen lät jag lillan styra lite över sina egna dagar och jag ska villigt erkänna att jag tyckte det va rätt nice när hon sov 5-6 timmar mitt på dagen OCH sov bra på natten MEN sen började hon tanka upp på nätterna, dvs från midnatt var det äta som gällde varannan timme och jag fick ett psykbryt.
Jag insåg att detta skulle knäcka mig, ja veeet att de aldra flesta har det så på nätterna med sina barn men inte vi och det är mina referensramar.

Min tanke blev kanske sover hon för mycket på dagen så hon inte hinner få i sig så mkt mat, dvs hon blir hungrig på nätterna, jag gjorde ett val.
Den 3 mars talade jag lugnt och stilla om för lillan vad som skulle gälla och att jag hade mormor Lena från himlen som stöd.

Detta skulle gälla:
7,30-8,30 frukost
Minivila
11,00 lunch
Stora vilan ofta mellan 11-14 då jag väcker henne
14,30 mellis
Minivila
17,00 middag
fixa iordning för natten, smörja kroppen, sätta på nattdräkt, prata lite på skötbordet
19,00 kvällsmat
därefter lägger vi henne med snutte och tutte i sin säng och sätter igån hennes spelande hare och hon somnar.

JIIIIPPPEEE detta funkar, hon vaknar endast en gång nu och äter, oftast ca 04,00 för att sen sova vidare till morgonmålet.

Vad medför då detta, jo en mamma som slipper svära hela dagarna och som inte tycker att livet suger i allmänhet och att vara mamma i synnerhet.
Jag trodde vi skulle kriga, jag och lillan men eftersom det handlade om matningen så var det tydligen enkelt.

Lilleman då, jo nu har syskonågesten kommit och han ger gärna små nyp i syrrans fot eller nåt. Han passar även på att hitta på hyss när jag sitter med lillan och matar, grrr.
Jag antar att det får vara så men jag försöker ge honom allt mitt fokus när hon har sin långvila mitt på dagen. Sist fick vi dock åka hem ifrån några vänner för att statuera exempel på att man kan inte bete sig hur man vill.
Tyvärr tror jag inte han fattade att det var därför vi åkte hem men däremot fattar han när någon annan talar om för honom att han gör fel, och det är helt OK för mig.
All hjälp mammor emellan är bra hjälp.
Våra små busungar, Love älskar att sitta med syster i famnen och då känner han sig behövd.

Min lilla hjälpreda i köket...

...som diskar åt mamma.

"Love bebis" sa han idag och la sig i lillans urvuxna säng som hon fått låna av Otto. Han somnade dessutom här i framför Pettsson & Findus.

Träff med gamla polers, tre amigos som föddes samma år, nästan samma månad och som sen dess hängt ihop. Nu är den ena blöjfri, den andre världens snällaste och den tredje lite kluven he he. Det är sååå kul att se dom växa.

Puss Millie och Tuva från Love.