Loves nya kompis & Jesper Juul

Nya kompisen heter "pindeln" och är inköpt av pappa till sjuka lilleman. Love har haft feber och hosta sedan fredagsnatt med 39grader till och från så denna veckan blir nog en hemma vecka.
Mycket mys på kudden och täcke blir det och spindeln är med i höger handen och råttan i vänsterhanden.
Igår hittade vi en riktig spindel på väggen och visade Love men då fick han ett bryt och sa "ta ut den" så pappa fick snällt släppa ut spindeln.
I helgen blev det för ovanlighetens skull godis med pappa, eftersom pappa ville ju ha öl så fick Love gogga som kusin Elina kallade godis när hon va liten.

Dagarna med en sjukling är faktiskt okej, Love är mer som en "normal" unge när han e sjuk dvs förståndig, lugn, mysig och lite eftertänksam he he. Han är egentligen inte ledsen över att va sjuk och han sover bra om nätterna.

Idag skulle jag gått på babygympa på Friskis med lillan men det får vänta på sig.

Vi har i alla fall varit ute lite i den "varma" solen. Det är skönt med barmark och värmande strålar men ve och fasa för vad som gömts i snö som kommer fram i tö, gräsmögel, skräp, ruttna löv och flera ton grus tur att farmor och farfar kommer snart så vi kan städa lite ;-)

Mycket kärlek och mys syskon emellan blir det när båda barnen är hemma. Lillan ser nöjd ut när hon får puss på huvet.

Imorn satsar vi på picknik i Wämöparken med Josse och barnen, hoppas Love orkar och att vädret vill att vi ska dit.

Status Lily-Kate:

Nu är vi inne i fas "bort med nattmålet"

Hennes dagar ser ut ungefär såhär:

• Vaknar 7.00
• Äter ca 8,30 200ml
• Minivila 9,30 i ca 30m
• Äter 11,00 ca 200ml
• Sover långvila 3h från ca 11,30
• Äter 200ml 15,00
• Minivila 17,30 ca 30m
• Äter 200ml 19,00
• Lägger sig för natten 19,30 med hjälp av sin kanin och napp
• Äter en gång per natt vid ca 04,00

Ja så ser det ut, dvs nattmålet 01,00 är nu efter tre "kämpar" nätter borta.

Hon är oerhört pratglad och pratar högt och skäller mycket på alla gubbar i huset, är oftast glad och skrattar när man pratar med henne.

Hon är lite gnällig och kämpig på kvällarna den sista timmen innan nattning och då är det ofta promenad runt huset som gäller, dvs man får inte sitta ner.

Idag när jag satt på toaletten (med öppen dörr för att hålla koll) och hörde mina barn i huset så grät jag en skvätt av lycka av att dom är våra underbara barn. Jag älskar dom hejdlöst och blir så varm i hjärtat när jag hör dom.

Lily-Kate kämpar även med "sit-ups" precis som Love gjorde, reser sig upp, upp. Ligga på mage är ingen favorit så därför så vet jag inte om hon kan vända sig ännu.

Jag läser förövrigt en bok just nu som jag fick av Niklas Jesper Juuls "Ditt kompetenta barn" om fostran m.m. Jag gråter och förundras... gråter för att jag själv kan känna igen mina egna känslor efter min uppfostran (inget fel på den) men den präglar ju oss/mig för framtiden och jag kan förstå mig själv lättare när jag vet att jag har blivit den jag är tack vare min mamma och pappa och jag har de behov jag har pga eller del av den uppfostran jag fick.

Jesper ger många exempel på vad vi tror är rätt uppfostran och han ger även exempel på vad som han anser rätt och jag håller ofta med.

Jag har skrivit det förut på vår blogg att "trygghet" är ett ledord för mig/oss och det skriver han om, detta ger starka, självständiga barn som känner stöd från sina föräldrar.

Jag väntar med spänning på den dagen jag är 65 år och Love är 32 och Lily-Kate 30, vart är ni och hur blev ni?