Visa dem ni älskar att ni gör det, ta dom inte förgivet.
Tro inte att de vet eller för att du sa för ett halvår sen att du älskar dom att det fortfarande gäller.
Jag vet att det inte är så. Den sista tiden har mitt liv sprungit förbi mig.
Jag hinner knappt ikapp migsjälv förens jag ligger bakom migsjälv igen.
När kom jag på detta? Jo det va i helgen.
Marie och Hasse kom ner på ett spontanbesök och det va precis rätt tajming.
Jag kommer aldrig bli en människa som kommer gå in i väggen men jag kan förblindad bara ösa på för det är så jag ska göra. Jag ska vara tacksam över vårt friska, rika liv. Inte klaga.
Men jag måste ju jämföra mitt/vårt liv med vårt liv och inte allas andras liv.
Oavsett, de kom och jag släppte taget för en stund. Det va skönt. Så kravlöst på alla sätt. Så enkelt.
Vet inte om ni överhuvud taget kan läsa mellan raderna eller förstå men jag ska försöka vara tydlig.
OM ni känner er stressade, deppade, tiden inte finns, mkt som måste göras eller annat. Stanna upp ring en vän, skicka ett vykort, eller bjud in och be om lite hjälp. Att få hjälpa är en viss sorts kärlek.
Säg till din vän, familj att du uppskattar dom, älskar dom. Förklara att du just nu inte är så närvarande.
Det kommer dom förstå annars är de ingen vän eller familj värd att behålla.
Underskatta inte de dina och ta dom ej förgivet.
Men be om utrymme. Även den som har det bästa i världen som jag har kan även jag köra för fort.
Go natt.
Bild 1, fick en fin gåva av min svärmor. Hon är så omtänksam med sånt. ❤
Bild 2, idag blev det en fin sommardag som avslutades med familj och grill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar