Kanske jag känner det mer än andra.
Lily-Kate min fina dotter, några goda råd som min mamma gav mig någon månad innan hon dog 2005. "vänta aldrig med det som känns fel i kroppen" min mamma väntade och det blev tio års lidande innan hon dog.
Jag känner mig stark och lycklig. Idag 1:a mars, årets första vårdag har solen lyst med värmande strålar och jag har sprungit 9 km. Löpningen har blivit min bästa vän, vi brottas varje gång men den ger mig styrka och kraft till livet.
Fan vad lycklig jag är.
Helgen firar vi med vänner, familjen Davidovic. Vänner från förr som fortfarande finns kvar. Vi dricker, äter, spelar poker, skrattar, pratar minnen och bara är.
Förra helgen var ännu äldre vänner här, familjen Hollås. Det va underbart, har aldrig sett Love leka på det sätt han lekte med Emilia, det va nåt nytt. Att se dom leka roll lekar i timmar, mamma pappa barn var favoriten. Love pappa Emilia mamma och LK bebis (den rollen gick hon in för till 100%).
Love och Maria är mer som tuffa syskon, mitt ditt och gnabb men sånt löser sig med tiden.
Jag njuter oavsett varje sekund av vänner som väljer att prioritera oss, sätta sig i bilen och komma till oss.
Det värmer.
Bild 1 Long time ago, 10 år sedan i en värld jag trodde skulle finnas för evigt. På Törnåkra med liten Maja och liten Elina.
Bild 2 On My own, lunch på egen hand på Aroma. Sveriges bästa räksallad.
Bild 3+4 Bangen dansade Disco på dagis och fick åka till doktorn.
Bild 5+6 männen bubblar och puffar. Det blir mycket bubbel med familjerna från Tuna.
Bild 7 Vi klädde upp oss till middagen med Hollås. Sandra hittade en favvo klänning i min garderob, den fick hon låna hem.
Give love, get love. Go natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar