Våren bör göra susen, Påsken blev fin!

När Påsken i Etuna blev inställd blev pappa tvungen att kompensera Love BIG TIME så det blev ett STORT påskägg.

Årets påskbild i solen.

Långfredag på Verkö, Lillevi bjöd på fantastisk buffé som gjorde att lillan åtminstonde åt EN köttbulle för att därefter skrika sig igenom kvällen med hög feber.

Påskharen kom på besök till Verkö och hade gömt en massa lappar med ledtrådar på för Love att tyda och till sist hitta den lilla present påskharen hade gömt. Detta blev verkligen en hit som Love älskade så när vi idag åkte till morfar och helena för middag undrade Love vart påskharen var, ha ha.

Vår Maja gör det mesta för oss som tex att vakta sjuka barn så att vi kan jobba, TACK. En vacker dag med Love inbjöd till lite "myrletardags" myror är spännande tycker Love.

Vad har hänt sen sist, jo detta...

Inlagda för lunginflammation, öroninflamation, ögoninflamation, influensan x 3, vattkoppor x 2, febertoppar, kräksjukan, bältros... har jag glömt något?

Allt detta och lite till har gjort att min ork att blogga försvann för ett tag men nu ska jag försöka hitta lite ork igen.

Mycket annat har också hänt på vägen och jag kan konstatera att livet INTE är enkelt, smidigt, lyckligt och så JÄ_LA underbart.

Sedan årsskiftet har livet varit omvälvande på många sätt inte bara att vi har varit oerhört mycket sjuka vi har även gått igenom en tuff period med Love på dagis som nu är utrett och insattser är gjorda och vi hoppas på att detta är slutet på något som har gett oss huvudbry ett bra tag, en stor bidragande faktor till att vi troligen hittat en lösning är Niklas envishet gällande att detta har varit något utöver en "fas" i ett barns liv och de UNDERBARA pedagoger vi har på junibacken.

Lily-Kate är på alla sätt fantastisk och sjunger mest hela dagarna, otroligt hur ett barn som är 1år och tre månader kan sjunga HELA lilla snigel och blinka lilla stjärna med för oss tydliga ord ha ha
Å andra sidan har hon gett oss en kamp med vårt humör som har bidragit till att jag och Niklas har haft en tolerans nivå på noll gentemot varann. L-K har ett sånt jävla humör och vilja att det är omöjligt att vinna (känns det som) så det enda som går att göra är att fortsatt kampa mot henne och mot vår ork, dvs har vi sagt till henne att hon inte får soppa utan vatten efter maten så kan hon ställa sig och banka på kylen (där soppan står) och fortsätter vi att säga nej så lägger hon sig ner på golvet, hamrar i backen, skriker och håret reser sig och såhär kan hon hålla på läääänge.

DET är en maktkamp mina vänner och tro inte att du som förälder kan le och säga "det blir bättre" utan man blir trött, arg och irriterad.

Jag är trött på detta så även Niklas så vi har verkligen gjort en djupdykning i vad vi kan påverka, vad kan vi påverka, vad kan vi påverka....

Vi reser oss sakta och hittar verktyg för varje dag och vår förhoppning är att vi ska lyckas hitta en bra lösning för det finns ingen som älskar varann så mycket som vi gör, vi älskar vår familj, våra vänner och framför allt våra barn.

Jag vill skriva detta på bloggen till er mina barn, för detta är fortfarande i första hand en dagbok till er och då ska den reflektera över hela livet, alla känslor och händelser.

Så var det Påsk också som var tänkt att fira i Etuna med familjen P och för att fira Freddan 40-år men ICKE det satte ett gäng vattkoppor stopp för. Lillans vattkoppefest blev en tortyr och idag 8dgr efter start har hon fortfarande 40 graders feber.
Ingen mat går i hennes mage så hon har tarmat ur en del trots att hon inte var direkt tjock innan.
Lite glädjande kan det ju då vara att vi har haft sol och dom fick snö. Vi blev oxå snabbt inbjudna till både Verkö mos och max och morfar och helena så det går ingen nöd på oss.