11:e december börjar för er våra barn som vilken annan dag som helst, Love leker med sin lera och Lily-Kate skriker efter mat.
För er är världen som den var igår och för mig är eftertanken lite större detta datum.
Den 11:e december för fem år sedan dog er mormor Lena, 57 år gammal. Jag kommer berätta för er om allt detta, hennes sjukdom och om henne när ni blir större och förstår men just nu vill jag att ni är de lyckliga barn ni är.
Vi besöker såklart minneslunden tillsammans men jag har aldrig behövt någon minneslund för hos mig finns minnena färska varje dag och jag plockar fram dom när jag behöver.
Jag vill berätta om ett speciellt minne...
Det var tidig höst i oktober, ca två månader innan mamma gick bort och Niklas och jag hade fått nycklarna tidigt till vårt hus på Lingonvägen 12 där vi bor just nu. Solen sken och jag var väldigt lycklig, kunde aldrig tro att vi skulle flytta till karlskrona. Pappa hade kört deras gamla vinröda plast utemöbler till vår uteplats och Lillevi hade fixat fika korg. Mamma och jag körde till huset och jag hjälpte henne upp för trappen på hennes kryckor och vi tog plats i solen.
Jag minns inte exakt vilka som var där jag minns bara Lillevi, mamma och mig och hur lyckliga vi var. Mamma berättade att hon var så stolt över att få ha oss här nere och hon stoltserade runt i huset och talade om för "stumpan" vad som måste tas om hand i ett hus.
Jag gick in i huset och satte mig på golvet med ryggen mot fönsterväggen där soffan står och jag vet att jag tänkte "stoppa tiden" en tanke jag har ofta tänker nu när barnen finns i vårt liv.
Hoppas du kan se oss mormor, vi ser dig varje dag.
Efter lunchvilan kom lillasyster in och väckte Love hon blir måttligt nöjd när man lägger henne ifrån sig...
...men Love gör sitt bästa för att trösta.
Vi tog en tur till Saltö för att mata fåglarna, vi höll oss knappt på benen glashalt som det var. Love trillade runt som bambi på hal is. Men det var skönt att få komma ut.
Många hungriga änder och Love tyckte det var jätte kul.
Skriver snart igen, nu ska vi sova. God natt.
2 kommentarer:
Ja, stoppa tiden! Den går alldeles för snabbt. Blir tårögd när du skriver om din mamma, men jag tror som du att hon ser er. Och hon kan absolut vara stolt över dig! Kram
Klart hon ser er Annsan - hon inte bara ser utan hon hjälper dig också utan att du kanske alltid märker det, jag har många gånger haft stor hjälp av farfar - vet inte varför just farfar men det är honom jag vänt mig till när jag behövt olika råd i livet och tro det eller ej - de hjälper oss när vi behöver dem. Stor julkram från mig till dig !!
Skicka en kommentar