...mellan mor och son. Numer är det en kamp inför varje vila, varje blöjbyte och under natten. Förr kunde vi lägga Love i sin säng inför vila och han somnade inom ett par minuter. Numer är det en process på ca 20-30min då han ska upp upp i spjälsängen och stå så jag måste hålla ner honom och då blir han arg och skriker, en kamp alltså. Men hittils har mamma vunnit efter lite skrik, gråt och envishet.
Jag har också bestämt mig för att nattmålet ska bort, det kan inte vara så att han verkligen är hungrig kl 02.00 utan mer behöver tröst och en ny rutin så det har bestämt mig för att prova. Inatt var första natten och det tog ca 20 min att söva om men det va inte lätt med en gallskrikande Love men han somnade utan mat. Åt gjorde han 06.00 som han gjorde förut. Ja det blir inte enklare att vara mamma och pappa. Vi har haft hundar nu ett par år och vikten av att va konsekvent blir än tydligare men en liten bebis.
Länge leve mammorna!
2 kommentarer:
Heja Ann!!!!
Ja det är märkligt hur dom än en gång följer varann Otto o Love. Otto har aldrig varit lättsövd, men vi har tagit striden nu att han inte ska sövas i famnen utan i sängen och han gör precis som Love, ställer sig upp och busar och vi trycker ner och kämpar och ser till att vara uthålliga och vinner efter skrik och gråt från Otto. Men vi hoppas åxå snart han fattar att det ingen idé är att strida mot oss.
Fint bygget blir!
Kram Matilda
Dessa strider... Man får verkligen bara bestämma sig ibland, men det är inte lätt alltid. Heja heja!!!
Skicka en kommentar