
Efter kalas med vänner kom dagen D. Loves 1-årsdag, jag satt på jobbet men kunde inte fokusera, alla mina tankar flög tillbaks i tiden för 1 år sedan när lilleman kom till världen.
Vår lilla kille som skulle blivit en tjej enligt "de lärde", vår kille som skulle födas fram utan problem enligt "de lärde" men vad spelar det för roll idag när han är här full av energi och glädje.
Morfar och Helena kom med hembakt tårta, Beppe och Maja kom och pussades, Janne kom med tuff body jo folk stog på kö för att gratta prinsen i kvarteret.

Grävmaskinisten morfar Ollen vill att lilleman tidigt ska lära sig att använda hammaren.

Till helgen kom farmor & farfar från Etuna och framor ville baka pepparkakor som vi skulle ha som placeringskort på bordet till festen på lördag.

Lördagen kom men festen blev inte som planerat. På morgonen fick jag ett sms av min kusin Tina från Mariefred "du vi är i krokarna, kan vi komma förbi" jag blev så glad att jag hoppade jämfota i huset och ringde Niklas som va och handla "lägg till för 2vx & 2barn" Inga problem.
MEN... sekunden senare ringde min faster Anita "du vi är i krokarna" jahaaaa vad kul sa jag. Men icke slut på detta Sebastian, mitt kusinbarn ringde, 2 till nej vänta 6vx & 2barn till, nej just det 8vx & 5barn. VAD HÄNDE... vid det här laget hade Niklas kommit hem från handlingen och jag sa: vi blir ca 25pers på kalaset istället för 14, lösning?
Min lycka var total, i princip hela min familj från "Granskogen-Mariefred" där jag växte upp som flicka kommer på min son Loves kalas. Allt ordnade sig med stor hjälpa av farmor och farfar och Niklas handlag i köket.
Kl 17,00 var det dags... alla kom och vi bjöd på glögg, ostbricka, fisksopa med nybakt bröd. Loves födelsedagståg var på plats, marchallerna brann och inget var glömt och jag var såååå stolt.
Vikten av familj, vänner och Loves kommande traditioner blir så tydliga när man får uppleva att man prioriteras och älskas. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig mer än TACK.
klockan blev 17,00 och dom kom, min älskade familj som åkt över 50 mil för Loves skull.

Plats är inga problem, finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Alla (nästan, inte Caroline för hon hade myror i kroppen) barnen tittade på TV i vårt sovrum.
Micaela, Patrik, Isabell, Hampus & Josefine.

Paketöppning. Love fick bla: Trätåg, CD-spelare, CD, Lego, Tofflor, Kläder, Kläder från Egypten efter Lille & Max resa, Presentkort, Bakateralier, Digital fotoram, överkast och kuddar, pengar, "Bobbycar" m.m.

Caroline, en av de små va nyfiken på Loves presenter.
Något annat som slog mig, hur kan alla barnen vara så väluppfostrade hua vilken press.

Presentbordet efter öppning, en del saker missade då Love redan burit iväg dom.

Digital fotoram, kul grej faktiskt.
Varma kramar från Love Musse Winbom Pärnerstedt till alla som firade med honom:
Hasse & Tina, Hampus, Isabell.
Bosse & Anita.
Niklas & Anna, Patrik, Josefine, Caroline.
Sebastian & Micaela.
Pappa & Helena.
Lillevi & Max
Maja.
Janne.
Peter.
Beppe.
Hasse & Marie.
Och alla som skickat kort och sms, ingen nämnd ingen glömd.
Love you all.